I början av hösten drog Sun upp bopålarna och drog ut på en världsturné med Java i bagaget. Även om Stockholm var med på resrutten kunde vi inte motstå frestelsen att istället åka till London dels skulle James Gosling tala och dels var det billigare.
Sun Java Tech Days är det något långa namnet för Suns världsturné där de sprider och evangeliserar Java för oss tekniker. I två dagar skulle vi dels få oss till livs diverse nyheter, översikter och kontakter allt med Java-smak.
Moderna sagor
Konferencier var Max Goff – tänk er en lastbilschaffis i läderjacka och slokmustasch. Det första talet hölls av Javas fader, James Gosling. I t-shirt och slitna jeans svarade han slumpmässigt på de frågor som vi i publiken hade lämnat in. Jag har visserligen hört Gosling tala förr – den gången rörde det problemen med att bygga en 10 000-årig klocka (just det, fyra nollor) så jag var inte inställd på någon bländade retorik. Det hela utvecklade sig till en trevlig sagostund med farbror Gosling. Den enda frågan som jag kommer ihåg med säkerhet var min egen:
What’s the meaning of Java? (as in “What’s the meaning of life?”)
Efter några hjärtliga skratt gick vi vidare till nästa fråga.
Bland dessa var hur Java fått sitt namn. Att det hette Oak från början känner de flesta till, men efter varumärkesproblem var de tvungna att byta. Utifrån en önskelista så var Java bara på fjärde plats. De första tre föll ifrån på samma sätt och kvar blev Java. Om jag inte missminner så var Goslings egen favorit ”Lyric”. Jag vet inte, men jag tycker nog att det är tur att den inte var tillgänglig.
Konferensen
Den stora delen av konferensen bestod av olika översikter, allt från micro (J2ME) till mega (J2EE) med däribland insprängda sessioner från olika sponsorer. Det senare kunde ha blivit en ren reklamövning men höll sig på en vettig nivå med praktiska genomgångar av produkterna. Eftersom vi som var där, Björn Granvik och Peter Dagsberg från Jayway, bland annat var ute efter en sammanfattning så fungerade genomgångarna överlag mycket bra.
J2ME
Genomgången av J2ME, Java 2 Micro Edition, som är Suns ramverk för små handhållna produkter som, var välbalanserad mellan genomgång av generell struktur och API:er. Ramverket verkar vara inne på sin ”andra andning”. Det vill säga strukturen har genomgått en version med efterföljande förbättringar. Strukturen är uppdelad i konfiguration som beskriver en grupp av enheter, säg mobiltelefoner, och vad som ska finnas i stöd för dessa (minne, storlek, battery, tillgängliga api:er). En konfiguration delas sedan upp i profiler som beskriver en enskild telefon. En första version (1.0) finns redan nu att ladda ner, men.
För att kunna passa in Java i ett begränsat minne så saknas en del saker – trådar, reflektion, begränsat stöd för i18l (andra språk än västerländska) etc. De har också skrivit om Java nätverksfunktionalitet eftersom den tog helt enkelt för stor plats.
Dock fick jag uppfattningen att de inte kommer att komma några faktiska J2ME-baserade mobiltelefoner förrän början på nästa år. Ett sista frågetecken är kopplingen till WAP från och till Java. En lösning är att ha Javataggar i en wap-läsare, en annat att helt enkelt ha en wap-kompatibel Java-baserad läsare. Man arbetar just nu på båda spåren.
Summa summarum: J2ME verkar genomtänkt, men det saknas en del i strukturen kring den vad det gäller kopplingar till omvärlden och faktiska produkter. Min slutsats blir att J2ME tillsvidare är mest intressant för t ex enheter som Palm, inte förrän om ett tag för mobila telefoner.
Java och XML
För en del är det här nog vardagsmat, inte för mig. Det verkar finnas två huvudsakliga tekniker: SAX (händelsebaserad tolkning av xml-data) och DOM (inläsning av xml-data till objekthierarki).
Dessa kändes vettiga, även om området som sådant verkar spretigt (läs det händer mycket).
J2EE
Java 2 Enterprise Edition, känns nu mogen för scen. Tekniken har nu gjort flera varv i vemstödjer-vad och stabilt-nog-för-ett-sentfredags-hack – det vill säga det har mognat tillräckligt för att det till exempel ska finnas applikationservrar som är J2EE-kompatibla etc. Det var med spänning som jag såg fram emot presentationerna för att se hur långt enterprise edition har kommit.
Förra gången som Sun talade om EE för min del (JavaOne 1999) så hade man precis börjat tala om den som en egen produkt, men ännu inte börjat skeppa något.
Det fanns små tecken som talar mer om mognad än alla evangeliserande presentationer tillsammans:
- bland utställarna talade man om ”vi var först med J2EE” eller ”vi gör J2EE bättre än X”
- att det inte finns någon t-shirt
- tekniken är för dåtid och fungerar faktiskt
- tekniken har spridit sig till leverantörer som börjar att pressa priser (t ex Allaire/Jrun, JBoss)
- eller den genomgång (codecamp) som hölls en eftermiddag där presentatören lyckades med konststycket att bli klar en dryg timme tidigare. Vi fick helt enkelt lotta ut Java-jackorna tidigare.
Summa summarum: J2EE verkar så pass intressant och stabilt så att nu dyker i alla fall jag i och börjar använda tekniken fullt ut.
Raka rör
En föreläsning som föll utanför den gängse ramen var Suns senior staff engineer, Robert Demb. Vad titeln innebär är lite luddigt, men man kan kort beskriva hans föreläsning som en uppstädad version av det han brukar berätta om Suns olika tekniker inför styrelser och ledningar som har skrivit under en ”nondisclosure”-avtal. Jag skriver ”uppstädad” då han inte kunde berätta allt (det fanns journalister där:-) men det han berättade var rakt på sak och utan förskönande omskrivningar.
Till exempel beskrev han svagheterna med Jini. Det var så pass rakt på sak att folk efteråt frågade rakt ut om han menade att vi programmerare inte skulle utveckla för Jini. Nu var inte det hans poäng utan snarare att frankt berätta om läget.
Ibland är det svårt att ta för mycket uppriktighet, själv har jag svårt att värja mig om en säljare använder uppriktighet som vapen. Det hela blir mer troligt.
Mycket intressant föreläsning om jag nu bara kan få tag i bilderna han använde under presentationen….
Förresten, den presentationen gavs bara i London och Prag vilket kan vara något att tänka på då schemat för konferensen verkar vara lite olika för olika ställen.
Utställarna
Det fanns ett dussintal utställare – de flesta med någon typ av applikationsserver. BEA, Oracle, iPlanet, Iona, WebGain, eXelon, etc och naturligtvis Sun. Dock fanns inte IBM där. Utställningen var inte stor men den fyllde sitt syfte, även om det ibland hade kunnat vara lite högre teknisk inriktning bland utställarna så att man kunnat få en demo av produkterna.
Till slut
Kort: Konferensen var väl värd min tid. Likväl – jag undrar fortfarande vad meningen är med Java – fast en svarslös James Gosling är nog det närmaste jag kommer sanningen 😉
Originally published in JayView.
Tumblelight 